Känner sjukt stor besvikelse mot mig själv. Denna veckan har varit fruktansvärt dålig i matväg... det började efter helgen då jag "unnade" mig. Antar att det var lite tristess för att alla åkte och för att jag inte åt ordentligt med mat under dagen så hetsen drog tag i mig. Och det är så jäkla svårt att vända, när man bara är!

Men det är bara att börja om, eller ja... fortsätta...att inte låta det grabba tag i en bara för att man "misslyckats". Jag måste verkligen jobba på att inte trycka ner mig själv, få denna ångest som verkligen äter upp mig inifrån. Jag vet ju att jag har ett problem och det har jag tagit tag i. Men självklart går det ju inte över en natt, och det är då banne mig ingen dans på rosor. Mitt första steg känner jag...är bara att erkänna de, för andra och för mig själv! Om jag inte erkänner för andra, så är det lättare att ignorera felet.. och man lever i en lögn i stort sett.

Neh, jag erkänner att jag denna veckan har varit helt galet på fel väg. Men nu tar vi i med nya krafter!