Åå, dessa dagar när man känner sig ensammast i världen.
När man känner sig oälskad och bortglömd. Jag hatar det, hatar att jag känner
mig sån. Att jag inte har bättre självförtroende än att jag faktiskt tror att jag
är oälskad , vilket jag vet jag inte är....egentligen, men de känns så.



Varför önskar ja jämt att jag bara kunde stänga av, varför skulle man vilja det
egentligen? känslolös o kall, vem vill vara det?! Men ibland känns de bara som
det skulle vara så mkt enklare den vägen.

Slippa vara orolig för att man inte duger , att man inte är tillräckligt rolig
att umgås med .
Behöva ändra på sig själv, kanske till och med spela någon annan?
behöva känna att man tävlar med någon annan


det borde inte kännas såhär, speciellt inte med dom
jag vill inte vara rädd för att bli ensam,

Glöm mig inte,
och snälla Döm mig inte.

bättre dag imorgon hoppas vi på och positivare inlägg ;)

smile on