You'll remember me when the west wind moves
among the fields of barley
You can tell the sun in his jealous sky,
when we walked in fields of gold

I never made promises lightly,
and there have been some that i have broken,
but i swear in the days still left
we will walk in
fields of gold



Sitter här hemma, fortfarande sjuk. Inte roligt alls..men har haft tid att gå igenom mitt huvud. Det är mycket som försigår där inne för tillfället...mycket jag behöver fundera över, ta tag i. Finns så mycket jag vill...så mycket. Men som verkar så långt borta... jag vet att jag bara behöver ta fram något som finns i mig..men hur ska jag hitta det? det känns som jag tappar mer och mer. för första gången på väldigt länge har jag känt tomheten, den där otroligt jobbiga känslan som gör att jag bara vill slita mig själv itu. För o slippa känna,
skulle någon fråga mig, varför jag känner såhär...jag har inget svar, det kommer och går. Det finns mycket i mitt liv jag vill ändra på...som jag vet att jag MÅSTE ändra på.. Men man kan inte ändra hela sitt liv över natt, tyvärr. Gud , tänk om man kunde knäppa med fingrarna så var allt bra...visst vore det härligt?! Jaa, men så enkelt ska vi minsann inte ha det :)

Nu är det sommar, snart semester. Ser fram emot två roliga och sköna veckor med mycket fest bad och sol. Jag tänker börja... sakta men säkert redan nu, ändra på små saker. Som förmodligen inte någon kommer att märka förutom jag. Sen kommer det komma, sakta men säkert med mig själv.. förändringar...som tillslut kommer resultera i en ny marre :) hoppas jag, en ny och förbättrad m i g


Eva Cassidy - Fields of Gold strömmar ut ur mina små högtalare.
Underbar låt, den har etsat sig fast i min hjärna. Sen länge tillbaka.



Med det sagt, säger jag godnatt.